HÅKAN TÖRNEBOHM

 

 

Håkan Törnebohm var docent i teoretisk filosofi vid Universitetet i Göteborg när jag påbörjade mina filosofistudier 1954. Han hade tagit doktorsgraden ett par år tidigare på avhandlingen A Logical Analysis of the Theory of Relativity. Vi var bara ett par-tre stycken som följde hans logikföreläsningar, och efteråt brukade han bjuda oss hem på té till sin lilla lägenhet på Terrassgatan. 1957 blev han den förste innehavaren av lärostolen i filosofi vid det nya universitetet i Khartoum, och där blev han i sex år. Han blev hemkallad för att tillträda en nyinrättad personlig professur i det nya ämnet vetenskapsteori, och där förblev han till han gick i pension i mitten på 80-talet. (Ett smickrande anbud från ett av de bästa amerikanska universiteten tackade han nej till.)

Vi fick god kontakt från första början, och en dag i juni 1961 skedde det något som för alltid förändrade mitt liv. Håkan var hemma på semester ett par månader, och vi stötte på varandra på Avenyn. Efter lite hej, hej och så frågade han mig: "Vill du komma till Khartoum som universitetslektor i fem år?" Jag svarade omedelbart ja och tillade att jag skulle hem och fråga hustrun också om hennes mening. Hon sa också omedelbart ja, och i september det året flyttade vi med en enorm flyttlåda till huvudstaden i Sudan. Vi samtalade så gott som varje dag de närmaste åren. Och när jag en gång sa att det någon gång i framtiden skulle vara spännande att undersöka moralföreställningarna i Sudan, var hans kommentar: "Sätt i gång med en gång!" Det gjorde jag också.

1977 reste vi tillsammans på en konferens om afrikansk filosofi i Khartoum, och då bestämde vi oss för att försöka få till stånd ett projekt om forskning och utveckling i Sudan. Det blev flera resor tillsammans till Sudan, Håkan och vår sudanesiske samarbetspartner Ibrahim Ahmed Omer kom till Bergen, och vi sågs i Göteborg också. Det blev många rapporter på vägen mot boken som kom ut 1985 på Khartoum University Press. Bergen Talks on Philosophy of Development är en sammanställning av våra samtal i Bergen 1982.

Håkan gick med liv och lust in för att bygga upp det nya ämnet. Han och hans elever (speciellt Gerard Radnitzky) blev inte väl mottagna av det filosofiska etablissemanget i Sverige. Ett par av de dåvarande filosofiprofessorerna försökte till och med att få Gerard Radnitzky avsatt från docenttjänsten som han hade fått i Göteborg efter sin disputation 1968. Men Håkan fortsatte milt och vänligt att utveckla ämnet på sitt eget vis, något som bland annat finns dokumenterat i en stor mängd rapporter i den s.k. grå serien från den vetenskapsteoretiska institutionen vid Universitetet i Göteborg.

Det finns en bra översikt över Håkan Törnebohms verksamhet i festskriften som han fick på sin 60-årsdag den 6 december 1979: Jan Bärmark, Aant Elzinga och Göran Wallén, "The Emergence of a New Discipline", i Jan Bärmark, red., Perspectives in Metascience, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället, Göteborg 1979, s. 9-12.

P. S. Fotot ovanför är från början av 60-talet.

 

              Tore Nordenstam

 

 

                                                  torenordenstam.se